Ens barn är ju det käraste man har. Skulle något hända lilla H vet jag inte hur livet skulle gå vidare. Ibland känner jag mig så överbeskyddande att jag knappt vill att H ska gå utanför dörren. Det måste hon ju dock, så de tankarna bör ju försvinna så fort de dyker upp.
Den här ledigheten med H och M har varit helt underbar, lilla H är så lätt att umgås med på dagarna och det är verkligen roligt hela tiden. Ibland är det nästan så att man vill att hon ska vakna en stund efter att hon har somnat. Man saknar den lilla ljushåriga människan på 90 cm som traskar omkring och säger roliga saker!
Det är också helt underbart att komma till dagis för att hämta henne. Den glädje som syns i hennes ögon när hon ropar: "Mamma" är helt fantastisk! Idag blev hon sådär glad när jag hämtade henne, det värmer verkligen en mammas hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar